[engl] Like poisonous clouds over destroyed and deserted cities, reverberating guitars sweeps through the music and broadens the sound to cover whole deserts of radioactive ash. The melodies are monumental and ominous and have a significant role side by side with Anton Spetzes self-confident lead vocals. Pleroma works in the same tradition as other post apocalyptic rock bands like early Gun Club and to some extent Killing Joke. The sound is influenced as much by the bands above as with the current unsafe state of the western world, a time where the decline seem to have already begun. Pleroma plays loud and heavily electrified for you from the other side of the abyss, from beyond the nuclear world war and the inevitable apocalypse Likt giftmoln över ödelagda städer, sveper gitarrer dränkta i reverb genom musiken och breddar ljudbilden till att täcka hela öknar av radioaktiv aska. Melodierna är monumentala och ödesmättade och får en viktig roll i ljudbilden tillsammans med Anton Spetzes självsäkra sång. Pleroma verkar i samma tradition av postapokalyptisk punkrock som Tidiga Gun Club och i viss utsträckning även Killing Joke. Bandets sound präglas dock lika mycket av banden ovan som av samtidens otrygghet, en tid där förfallet redan verkar ha börjat. Pleroma spelar högt och kraftigt elektrifierade till lyssnaren från andra sidan avgrunden, från andra sidan kärnvapenkriget och apokalypsen.